Idag på morgonen så kände jag för att visa bilder på djur, därför valde jag en lappuggla och ett lodjur, bägge är rovdjur som bekant så jag drabbades av ett behov att titta på den sortens djur live, så live det nu kan bli i ett hägn..
Den här järven satt längst upp i ett dött träd som man hade lagt in i hägnet, den satt och spanade på ett gäng med stimmiga småttingar som var där med sina lärare från skolan, ålder cirka 11-12 år så ni kan tänka er att järven var fundersam.
Efter en stund gick den längre ner och satte sig bekvämt, men fortfarande med hel kontroll på besökarna på stället. Den kollade givetvis in fotografen också, men det var en äldre man som vare sig tjoade eller stimmade, en gubbe som den antagligen tyckte såg ofarlig ut.
Själv knallade jag ner till varghägnet, jag har för mig att jag tidigare berättat att jag upplever att vargarna känner igen mig. Jag vet förstås inte om det stämmer, men det är en bestämd känsla jag har. Det skulle vara intressant att veta hur de tänker, i vad mån vi tvåbenta de facto skulle kunna känna igen den sorts tankar som de säkerligen har.
Själv så oroar jag mig en hel del över bristen på ekologisk balans i vår natur, rimligen borde alla vilda arter få breda ut sig i vår natur efter bästa förmåga, och vi borde aldrig jaga dem om det inte vore för att de blivit alltför talrika någonstans. Hur många vargar vi skulle kunna ha i landet vet jag inte riktigt, men det råder knappast någon tvekan om att vi utan större besvär skulle kunna härbärgera minst omkring två tusen vargar i landet. Den siffran tror jag personligen skulle gå att applicera på alla arter av stora rovdjur, och ändå är den siffran i mitt tycke lågt räknad…
i Andra om: Järv, Gulo gulo, Varg, Canis lupus, Rovdjur, Politik, Jägarkåren, Jakt, Varghat, Rovdjurspolitik, Predatorer, Ekologisk balans, Natur, Miljö
Inlägget Idag fotograferade jag järv och varg i hägn… dök först upp på Bilderblogg.se.