Igår fick jag tillgång till EU-kommissionens yttrande till ”Konungariket Sverige” som de så högtidligt skriver, ett yttrande som i sin helhet kan läsas – här.
Yttrandet är nitton sidor långt och inne-håller en uppräkning av kommissionens kontakter med den svenska regeringen och de frågor och svar rörande vargen och de fem-sex vargjakter som företagits trots att Sverige borde ha följt EU:s habitatdirektiv, vilket de olika regeringarna har valt att låta bli. Att läsa alla 19 sidorna är lite på-frestande, yttrandet är förmodligen skrivet på ett annat språk och sedan översatt i EU till svenska. Den översättningen har inte gjort texten mer lättläst.
Andemeningen i den långa uppräkning av Sveriges olika tillkortakommanden när det gäller att följa EU:s habitatdirektiv är dock tydlig, den framgår av sista stycket i dokument till vänster under dessa rader. EU-kommissionen pekar med hela armen.
EU-kommissionens kritik av Sveriges upprepade tillkortakommanden är dessutom i allt väsentligt helt korrekt, den sammanfattas på ett korrekt sätt i sista stycket i dokument nedan. (yttrandet nedan går att öppna i ett nytt fönster, eller så kan man läsa hela dokumentet via länken på rad två i denna text).
Man är finkänslig nog för att inte hota Sverige med domstol i klartext, men det är underförstått att det blir konsekvensen om inte landet rättar sig och följer detta yttrande. En sak som jag själv fäster mig särskilt vid är att de helt underkänner SLU:s yttrande om att 170-270 vargar räcker för att uppfylla EU:s habitatdirektivs krav. I några sammanhang pekar man särskilt på det faktum att Sveriges och EU-kommissionens uppfattning om bevarandestatusen för vargen skiljer sig högst markant.
Själv så tillhör jag den grupp som andra väljer att kalla ”bevarandesidan”, och i och med det så var väl min uppfattning om rapporten mer än väntad. EU-kommissionens yttrande kan, trots sin komplicerade språkliga utformning, inte tolkas på något annat sätt än som jag har gjort här. Konungariket Sverige får bakläxa på samtliga av de punkter som kommissionen tar upp. Vill du läsa den i sin helhet så finns den här.
En av de första funderingarna som jag själv fått när jag sett tillbaka på de senaste årens misslyckade vargpolitik är förstås tankarna kring hur det har kunnat bli så här. Det första jag konstaterar är att vi har haft regeringar som har gett efter för särintressen, som t.ex. jägarkårens. Sannolikt så har man inte vågat ta risken att gå emot en så stark opinionsgrupp som jägarna, det jag då rynkar pannan för är – vilka andra beslut har regeringarna tagit trots att de vetat eller har förstått att det strider mot bättre vetande? Att jag har olika förslag förstår alla, men eftersom det inte bara handlar om våra rovdjur så sparar jag på den kritiken tills vidare.
Den enda rimliga konsekvensen av denna kritik från EU-kommissionen måste givetvis bli att gå tillbaka till ruta ett och se till att man de facto löser sin arbetsuppgift på ett sätt som finner stöd i vetenskap och forskning. Och den vägen tillbaka blir en mycket lång vandring för våra politiker…
i Andra om: EU-Kommissionen, Habitatdirektivet, Vargjakten, Varg, Canis lupus, Rovdjur, Politik, Regeringen, Alliansregeringen, Miljödepartementet, SLU, Grimsö forskningsstation, Jordbruksdepartementet, Val 2018, Rovdjurspolitik
Inlägget Sveriges misslyckas med vargpolitiken enl EU dök först upp på Bilderblogg.se.